Papperstillverkning på förskolan
Vid genomförandet av papperstillverkning på förskolan upplevde vi i gruppen att det blev ”görandetillfällen”, så våra funderingar handlar om hur lärandetillfällena skulle kunna utvecklas vidare. Vi anser att ibland kan ett ”görandetilllfälle” ligga till grund för att fånga upp det ”riktiga” lärandeobjektet, som man gör vid ett senare tillfälle. Vårt mål för lektionen var att barnen skulle utveckla förståelsen för att papper kommer från träd, vilket vi kunde konstatera att vi inte uppnådde. I efterhand inser vi att barnen hade behövt fler lärandetillfällen där mer teori hade kunnat ingå för att kunna göra kopplingen ”från träd till papper”. Vi anser att lärande inte sker vid ett specifikt tillfälle utan ingår i en process där man hela tiden återknyter till processens tidigare tillfällen. Därför bör pedagoger ha en viss flexibilitet i sin planering, med det menar vi att efter varje avslutad aktivitet behövs tid för reflektion för att på bästa sätt veta hur man ska möta barnen och deras utveckling i processen.
Det vi alla är eniga om är att ibland måste man acceptera att ”görandetillfällen” inte behöver vara negativa om vi som pedagoger har en medvetenhet om den pedagogiska tanken och att man gör en uppföljning. Efter ett ”görandetillfälle” är det viktigt att använda reflektionen som grund för hur vi som pedagoger ska utveckla verksamheten utifrån det specifika lärandeobjektet. Vidare vill vi knyta an till Bengt Draths föreläsning (Muntlig kommunikation 2010-04-13) där han poängterar vikten av att utgå från det konkreta, visuella till det abstrakta. Utifrån detta kan vi se att det hade varit bättre att skriva lektionsplaneringen utifrån de tre tillfällen (samtal, genomförande, samtal) vi varit på förskolan då vi tror att barnen hade fått större möjlighet att uppnå målet. Det vi istället gjorde var att koppla målet endast till ”görandetillfället”. Positivt var att vi under tillverkningen av pappret genomförde diskussioner med barnen som gav många intressanta tankar som vi kommer att knyta an till vid det uppföljande samtalet.
Vid genomförandet av papperstillverkning på förskolan upplevde vi i gruppen att det blev ”görandetillfällen”, så våra funderingar handlar om hur lärandetillfällena skulle kunna utvecklas vidare. Vi anser att ibland kan ett ”görandetilllfälle” ligga till grund för att fånga upp det ”riktiga” lärandeobjektet, som man gör vid ett senare tillfälle. Vårt mål för lektionen var att barnen skulle utveckla förståelsen för att papper kommer från träd, vilket vi kunde konstatera att vi inte uppnådde. I efterhand inser vi att barnen hade behövt fler lärandetillfällen där mer teori hade kunnat ingå för att kunna göra kopplingen ”från träd till papper”. Vi anser att lärande inte sker vid ett specifikt tillfälle utan ingår i en process där man hela tiden återknyter till processens tidigare tillfällen. Därför bör pedagoger ha en viss flexibilitet i sin planering, med det menar vi att efter varje avslutad aktivitet behövs tid för reflektion för att på bästa sätt veta hur man ska möta barnen och deras utveckling i processen.
Det vi alla är eniga om är att ibland måste man acceptera att ”görandetillfällen” inte behöver vara negativa om vi som pedagoger har en medvetenhet om den pedagogiska tanken och att man gör en uppföljning. Efter ett ”görandetillfälle” är det viktigt att använda reflektionen som grund för hur vi som pedagoger ska utveckla verksamheten utifrån det specifika lärandeobjektet. Vidare vill vi knyta an till Bengt Draths föreläsning (Muntlig kommunikation 2010-04-13) där han poängterar vikten av att utgå från det konkreta, visuella till det abstrakta. Utifrån detta kan vi se att det hade varit bättre att skriva lektionsplaneringen utifrån de tre tillfällen (samtal, genomförande, samtal) vi varit på förskolan då vi tror att barnen hade fått större möjlighet att uppnå målet. Det vi istället gjorde var att koppla målet endast till ”görandetillfället”. Positivt var att vi under tillverkningen av pappret genomförde diskussioner med barnen som gav många intressanta tankar som vi kommer att knyta an till vid det uppföljande samtalet.
Malin, Evelina, Wiktoria och Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar