Utifrån kursplanemål 4, utforma en undervisning inom naturvetenskap och teknik med hänsyn tagit till det omgivande samhället som en resurs, kommer här följande inlägg.

I den klass år 1 jag gör min VFU har de under ett antal veckor arbetat med något som heter Snilleblixtrarna. Information för dig som vill veta mer finner du på www.snilleblixtarna.se Snilleblixtrarna är ett färdigt koncept att utgå från för pedagoger och lärare med ett material som är utformat med förankring i läroplanen. Snilleblixtrarnas syfte är att på ett kreativt sätt utveckla och skapa nyfikenhet och intresse att utveckla förmåga till bra problemlösare hos barn. Materialet bör ses som en tillgång men kan givetvis utvecklas vidare individuellt av pedagog eller lärare. Moment som materialet är uppbyggt efter är följande:

pilla
sätta ihop
upptäck

klura
bygg

visa

När jag diskuterar materialet med några av lärarna på skolan poängterar de att det är ett lättarbetat material som är ämnesövergripande. De nämner ämnesområden som till exempel bild, svenska, matematik, teknik, samhällskunskap och miljö. Att det går att arbeta med ämnesövergripande anser jag bra är en styrka. När jag ser på elevarbetena blir PROCESS mest framträdande. Att processinrikta undervisningen med fokus på naturvetenskap och teknik utifrån Snilleblixtrarna ligger helt i linje med vad kursens föreläsare och dess litteratur förespråkar. Det har möjliggjorts för eleverna att ställa hypoteser, använda kreativiteten, utforska, testa, pröva sina kunskaper praktiskt. Handledaren berättar att eleverna har varit oerhört målmedvetna och det har kommit upp problemlösningar av riktigt hög kvalité! Häftigt! Eleverna uppgift var att uppfinna en teknisk pryl.

I teknikprojektet Snilleblixtrarna ställer jag mig några frågor. Är det bra att använda färdiga koncept? Vilka möjligheter och eventuellt nackdelar finns det? Min filosofi är att har du ett kritiskt granskande förhållningssätt till det material och innehåll ser jag det som en mycket stor tillgång! Att försöka ”uppfinna hjulet fler gånger” har jag ibland svårt för. Inte för att det riktigt hör hit men min känsla är att vi som studenter förväntas att hitta på lärandetillfällen och lektioner från grunden hela tiden. Är det så när vi kommer ut i verksamheterna? Skulle vi inte kunna se lektion.se till exempel som en tillgång. Utgå från någon annans tankar. Granska, göra om, lägga till. Men som sagt menar jag att konceptet bör ses som en tillgång men användas efter förnuft. Ställa didaktiska frågorna vad, varför, hur för att utveckla tankar och idéer. Här kommer några smakprov på elevernas kreativitet!







Som ni ser utgick eleverna från en viss arbetsgång
1) Problem
2) Lösning
3) Användningsområde

Detta är ett sätt hur man kan lyfta ett specifikt ämne eller område under en kortare period i den pedagogiska verksamheten. Klasserna, två parallella spår, har nu bjudit in till en utställning kring detta teknikarbete. Med lite tur blir jag inbjuden och har möjlighet att komma. Vi får se. Det har varit intressant att ta del av hur denna klass arbetade med ämnet teknik. (Jag är ledsen men det bara strular med bilderna...)