Tekniken i förskolan

På förskolan kan mycket av det vardagliga materialet användas till ett tekniktänkande. Under ett besök på min fältstudie diskuterade vi vad teknik kan var och kom fram till att även klossar, kappastavar kan vara teknik samt att en låda med skruvar, spikar och brödrostar är tekning. Att använda sig av kapplastavar för att exempelvis bygga ett så högt torn som möjligt kan vara en teknik bara i det, detta tar Ginner och Mattsson (1996) ett exempel på när elever få använda sig av pappersrullar för att bygga ett torn. Författarna lyfter även att teknikundervisningen skall ge eleverna en tilltro till sin förmåga att finna en lösning på ett tekniskt problem. Detta anser jag att man även skall arbeta med i förskolan, det är viktigt att barnen får en tilltro till sig själva för att våga utforska tekniken och naturens möjligheter. Barnen arbetar även med ett material som består av magneter, Geomag, med detta material bygger barnen olika konstruktioner och kan på så viss få kopplingen till tekniken. De minsta barnen använder ett material som kallas ”plus plus”, materialet är till för att träna att bygga ihop olika konstruktionen men arbetet med detta material tränar även barnens finmotorik samt att färgerna kommer med på ett hörn.

Läroplanen för förskolan lyfter att förskolan skall erbjuda barnen en miljö som stimulerar och utmanar samt lockat till aktivitet. Förskolan skall även utveckla barnen till att kommunicera om olika områden samt lärandet till såsom att forma, konstruera och dra nytta av olika material och teknik. Lpfö98 skall förskolan sträva efter att varje barn i utveckling och lärande ”utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker”.

Slutligen vill jag lyfta fram att tekniken som ett ämne som är roligt och intressant del i förskolan och kan tillämpas på många olika sätt både inomhus och utomhus för att utveckla en nyfikenhet hos barnen. Jag anser även att det är viktigt att vi benämner vad som kan vara teknik och der det ur olika perspektiv exempelvis vardagstekniken som kan var att bytta en lampa till med den avancerade tekniken.

Referenser:
Ginner, T & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet

//Wictoria

Sammanfattning

TRÄD – sammanfattning

Trädets morfologi och funktion
Skillnaden på träd och buskar är att träd har en huvudstam medan buskar grenar sig från marken. Trädets stam innehåller cellulosa och vedämnet, lignim, som gör trädet hållfast. Det finns träd som kan bli upp till 100 meter höga. Stammen har som funktion att bära upp trädkronan. Stammen har två system som försörjer trädet på dess näring. Xylem – från rot till blad är det uppåtgående systemet som transporterar vatten, mineraler och salter till bladen. Floem – från blad till rot transporterar druvsocker, som bildats av den kemiska processen vid fotosyntesen, och vatten som är trädets näring. Trädet har årsringar som varierar i storlek och förg. De mörkare ringarna bildas på hösten då trädet har mindre tillväxt beroende på bland annat vattentillgång och solenergi. De ljusa årsringarna bildas på försommaren då tillväxten är god. Årsringarnas täthet hat variera beroende på hur den direkta omgivningen ser ut där vilket trädets utrymme har en betydande faktor.
Trädets rötter är det som förankrar trädet, de andas konstant och suger upp vatten. Rötterna innehåller cellväggar och i dessa cellväggar växer det in svamtrådar, mycel, som bildar en så kallad strumpa på roten, mykorrihza. Mykorrihzan är ytterligare ett förlängt rotsystem som tar upp extra vatten och näringssalter för roten och trädet. Dessutom skyddar det mot bakterieintrång som kan orsaka sjukdomar. Vidare lever träd och svampar i symbios med varandra. Svampens nytta är att den blir försörjd med druvsocker från trädet. Det som vi benämner som svamp är egentligen en fruktkropp.

Fotosyntesen
Processen
Andersson (2008) menar att en av de viktigaste processerna på jorden är fotosyntesen! Själva processen sker i steg och är komplicerad och sker i alla gröna växter. De komponenter som är förutsättningen till fotosyntesen är koldioxid, vatten och energi (solen).
På bladet finns det klyvöppningar som kan liknas vid läppar och dessa fångar in luftens koldioxid. Med hjälp av vattnet från rötterna tillsammans med koldioxiden och solenergin sker själva fotosyntesen med klorofyllet och det bildas glukos och syre. Växtens förlopp är att spara kolet och vattnet som bildar tillsammans bildar glukos (druvsocker) och detta är växtens näring (lagrad solenergi). Djur och människor tar upp syre och släpper ut koldioxid, detta kallas det cirkulära kretsloppet. Det är viktigt att rötter, stam och grenar överlever vintern och därför fälls löven.
Trädet andas både dag och natt, men fotosyntesen sker endast på dagen. Överproduktionen av glukos på dagen är det som gör att trädets tillväxt ökar. På natten sker en omvänd fotosyntes i form av att trädet tar upp syre och släpper ut koldioxid.

Klorofyll - Varför ändrar bladen färg och faller av?
På hösten suger trädets stam upp klorofyll och näring från bladen. Detta gör att bladen skiftar färg i takt med att klorofyllet och näringen minskar. Till slut släpper bladet och faller till marken, man kan säga att trädet går i ide.
Andersson (2008, s.155) visar en bild (s. 55) med en figur om det elektromagnetiska spektret och att blad är gröna och blommor har olika färger beror på att ljusets olika våglängd reflekteras eller absorberas av växten. Exempelvis bladets färg reflekterar färgen grön och absorberar resterande färger, detta har med växtens material och struktur att göra; hur den tar emot färgen och reflekterar den till människoögat.
För att få en kunskap om förförståelse om träd så utfördes en intervju och diskussioner med eleverna i skolan och barnen i förskolan. I förskolan fördes en diskussion i mindre grupper under kortare samlingar och i skolan varierade genomförandet från hel klass till mindre grupper.

Historik om pappersutvecklingen
Kineserna var de första som kom på att tillverka papper för över 2000 år sedan, då tillverkades pappret av olika växtfibrer exempelvis bast, hampa, tyg och trasiga fiskenät, detta maldes sedan och blandades med vatten för att sedan bli pressas till pappersark.
Under 700-talet spreds sig denna teknik till Europa. I Sverige grundades det första pappersbruket år 1520 och då användes samma teknik som användes i Kina. Under 1700-talet föreslog en fransk forskare att de skulle börja använda trädet i papperstillverkningen i stället för växtfibrerna. Han hade forska på hur getingarna bygger sina bon. Getingar skrapar loss träbitar från exempelvis döda träd som tuggas med deras saliv som bildar en massa, som de sedan använder som byggmaterial.
Sedan år 1844 används enbart träd som råvara vid papper framställningen.
De träd som används mest i Sverige för att tillverka papper är gran, tall och björk.
Papperstillverkningen i dag sker maskinellt i fabriker runt om i världen. Återvinningspapper samlas in vid återvinningsstationerna som sedan körs till fabrikerna för att kvalitetssäkras genom att det oönskade materialet sorteras bort. Återvinningspappret löses upp på bruken tillsammans med vatten, detta roteras sedan för att sönderdelas till en pappersmassa (mälden). Här sker ytterligare en resning från oönskat materiel, genom att pappersfibrerna separeras ifrån. I mälden tillsätts även kemikalier för att påverka dess pH-värde. Pappersmassan förs genom en vira (en duk med små hål) här rinner vattnet av och resterande av massan går in i pressarna. I pressarna pressas vattnet ur massan samt att pappersfibrerna läggs i flera lager och pressas samman. Pappret går genom flera pressar och under tiden rinner mer och mer vatten av pappret. Efter att pappret har pressas har pappret 95 % kvar av sin vattenmängd för att pappret skall bli helt torrt sker en torkning i ett så kallade torkskåp. Fukten som bildas i torkskåpet värmeväxlas och tas till vara på för att värma upp lokalerna. Efter torkning av det färdiga pappret ytbehandlas för att minska damningen från pappersytan.

Återvinning
De träd som främst används vid papperstillverkning i Sverige är gran, tall och björk men nuförtiden används mer och mer returpapper för att på så vis spara skogarna. I
Sverige gör varje vuxen person åt med 4-5 stora träd om året på grund av sin pappersförbrukning, men samtidigt är Sverige ett av de ledande länderna inom återvinning då varje invånare återvinner i genomsnitt 55 kilo papper per år. Sex av tio tidningar återvinns i Sverige och 100 % av det insamlade pappret blir nytt papper.
Trädet behöver vara 60-70 år för att det ska vara tillräckligt stort och därmed lönsamt att avverka. Skogeniskolan.se/fakta/dokument/ACF22 beskriver vilka trädslag man använder vid papperstillverkning av olika slags papper då trädslagen har olika kvaliteter och därmed passar olika bra till olika papper. Det bästa trädet att använda vid tillverkning av papper är gran, eftersom granfibrerna gör att pappret blir tätt och inte släpper igenom ljus. Genomsnittsanvändningen av papper i världen är 56 kg per person och år, men det skiljer sig år mycket i olika delar av världen; Afrika till exempel använder mindre än 10 kg per person och de som använder mest papper är Nordamerika som förbrukar ca 300 kg per person och år.
Vid tillverkning av tidningspapper används mestadels gran samt returpapper; journalpapper, såsom veckotidningar och kataloger behöver ha starkt papper eftersom sidorna är tunna och då används tall, björk och gran. Finpapper, kopieringspapper, ritpapper, kuvert mm behöver vara starkt så att det kan sparas i många år utan att pappret eller trycket försvinner, även då används tall och björk. Förpackningar som ska innehålla livsmedel görs ej av returpapper samt att vätskekartonger, såsom mjölkförpackningar förses med en tunn plastfilm så att förpackningen blir vattentät. Plastfilmen består av polyeten (kol + väte).

På sidan www.recycling.se/Templates/Article_image_right.aspx?PageID=5f1db086-6a79-4531-9e3d-6a1eb1601a2e finns information om återvinning av papper bland annat. pappersfibern går att återvinna 5-7 gånger och det ger en betydande energibesparing. Den energi som sparas är störst vid tillverkning av tidningspapper baserat på returfiber. Allt insamlat tidningspapper återvinns till tillverkning av nytt tidningspapper eller till mjukpapper. Trots hög insamling importerar vi idag returpapper för att täcka behovet. Även alla insamlade pappersförpackningar skickas till kartongbruk som gör nytt material till nya förpackningar såsom vällingförpackningar eller cornflakesförpackningar.

Källförteckning
Klinting, L. (1990). Första trädboken. Stockholm: Rabén & Sjögren Bokförlag.
Sacher, R. (1980). Den förvandlade skogen. Malmö: Berghs Förlag AB.
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap - Helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.
http://www.skogssverige.se/massaopapptillv/paptillv.cfm?sid=9

//Evelina, Wictoria, Lotta, Malin

Diskussionsseminarium kring arbetsplaner och mål, 3 maj -10

Det skall finnas tydliga instruktioner i en arbetsplan där både arbetslaget, eleverna och föräldrar skall kunna se tydliga undervisningsmål samt elevmål.

Undervisningsstrategier:
De flesta av arbetsplanerna kan vi dra paralleller till det naturvetenskapliga arbetssättet som utgår från en hypotes där eleverna får använda egna tankar utifrån det ställda problemet. Därefter undersöker eleverna om deras hypotes kan vara rimlig genom att experimentera och observera. Slutligen får de komma fram till en slutsats om hypotesen kan stämma. Detta arbetssätt kan vi relatera till Anna-Stinas genomgång om naturvetenskap och teknik i praktiken [2010-02-04] där hon lyfter fram ovanstående arbetssätt.

En av de arbetsplaner vi granskade under seminariet var tydligt indelad i olika arbetssätt såsom laborationer, kunskapssökning, skriftligt, muntligt, samarbete, reflektera samt kreativitet. Under rubrikerna skriftligt samt muntligt får eleverna använda sig av olika källor, de skall även kunna skriva ner sin kunskap och förståelse av problemet med egna ord samt förklara svåra ord med egna metaforer. I det muntliga momentet skall eleverna kunna använda presentation, diskussion och argumentation för att visa sin kunskap vilket Bengt Drath [2010-03-09, undervisning om problemlösning] lyfter som viktigt att varje elev utvecklar en kunskap om.

I kursplanen i de naturorienterade ämnena står det tydligt att verksamheter bör utgå ifrån hypoteser, observationer, experiment och ställningstaganden (skolverket 2008).

Hur kan elevernas/barnens lärande synas på ett tydligt sätt?
Arbetsplanerna är mer inriktade på övergripande temaområden som sedan varje lärare får bryta ner till egen undervisning med konkreta mål och kursplanemål. För det otränade ögat, exempelvis elev och förälder är det svårt att se strävansmålen och uppnåendemålen i arbetsplanerna och på så vis blir det svårt att se vad eleverna ska lära, dock kan vi som blivande pedagoger ganska snabbt urskilja att de grundar sig på kursplanemålen. Hur tydligt blir detta för elever och föräldrar? Ett sätt skulle kunna vara att lägga till didaktisk text eller information som gör att arbetsplanen blir mer komplett och innehållsrik. Vi anser att detta skulle kunna hjälpa oss som pedagoger i undervisningen men ställer även frågan om en för detaljrik arbetsplan kan hämma den enskilda pedagogens frihet i det didaktiska och kreativa upplägget av undervisningen.

Förskolan
Den arbetsplan för förskolan som vi har granskat är mer utförlig utifrån de didaktiska frågorna jämfört med skolans arbetsplaner som vi sett är mer i punktform. Vi tror att det är så för att de naturorienterade ämnena i skolan är mer uppdelade i olika underämnen än vad förskolan har, och detta resulterar i att förskolan kan bearbeta och lägga mer tid på sina arbetsplaner.

Referenser
Skolverket (2008). Grundskolan: kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes.
Ahlrik (2010-02-04). Naturvetenskap och teknik i praktiken. Högskolan i Skövde.
Drath (2010-03-09). Undervisning om problemlösning

//Malin, Lotta, Evelina, Wictoria

Besök på Balthazar den 15 April

Besöket på Balthazar var enormt rolig och inspirerande, vi fann många möjligheter att utvecklande undervisning samt att väcka barn och elevers intresse för teknik och vetenskap i skolan och förskolan. Genom att knyta an till den traditionella undervisningen om olika teman kan Science Centers vara ett bra hjälpmedel för barnen att få arbeta praktiskt och få en större förståelse för det teoretiska som har arbetats med i skolan. På så vis kan barnen få en upplevelse genom att använda hela kroppen och få en bredare kunskapsbas. Under ett besök på Science Centers får även barnen möjlighet att träna samarbetsförmågan genom att tillsammans lösa olika problem samt att föra olika dialoger om ur de har kommit fram till de olika lösningarna. Lpfö 98 synliggör vikten i att barnen på förskolan får möjlighet att ”utveckla sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge utryck för sina uppfattningar” och att ”utveckla sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och teknik”.

Att använda sin näsa för att kunna känna en doft ar bra. hur skulle daet vara om man inte kände någon doft? (luktsinnet)

Under dagen var vi med under flera rundvandringar med grupper som hade en variation mellan åldrarna, från förskolan till skolan. Vi fick även möjlighet att prova på olika experiment och använda våra idéer och tankar för att på ett bra sätt lösa olika problemlösningar. Den första gruppen hade arbetat med hjärtat under en tid och fick en genomgång på hur blodet transporterades igenom hjärtan, en bra avslutning på ett tema arbete.
Sedan kom det äldre elever som visningen var mer inriktad på matematiken, de fick mötta en pirat som hade blivit lämnad på en ö med en skatt som hon skulle vakta. Piraten hade även fått ett medlande av kapten om hon klarade att öppna den skulle hon få halva skatten. Eleverna fick hjälpa till att lösa olika matematiska problem för att komma fram till den kod som skulle låsa upp låset på kistan. Eleverna var intresserade och delaktiga för att kunna ”knäcka” koden. Kistan innehöll olika matematiska problem i form av spel som eleverna sedan två och två fick lösa. Lpo94 synliggör att skolan ansvarar att varje elev efter genomförd grundskolan skall ”behärska grundläggande matematiskt tänkande och kan tillämpa det i vardagslivet”.

Genom samtal på eftermiddagen med pedagogerna som arbetade på Balthazar, diskuterades att Science Centers är mer som ett komplement till lärandet och inte ett koncept, att det används för att komplettera den undervisningen som sker i vardagen. De berättade att det fanns flera temalådor att låna om man ville ta med experiment till förskolan eller skolan och arbeta med under en längre tid. Lådorna är välutvecklade och skapar en nyfikenhet att vilja veta mer samt att lådorna ger barnen möjlighet att använda sitt eget tänkande.

//Wictoria

Miljövänliga Augustenborg

Hej allihop!

När jag var på intensivkursen i Malmö ht 2007 med det nordiska utbytet så var vi på studiebesök i Augustenborg som är en eko-stad!
Det som är så speciellt med denna stad (egentligen stadsdel i Malmö) är att den 1998 fick bidrag från regeringen för att utföra en ekologisk omställning samt att man utgår och omformar stadsdelen med hjälp av att involvera de boende i området.
Det man har gjort är bland annat:
· Ökat andelen gröna ytor för att på så vis tillföra mer syre till staden.
· Ökat den biologiska mångfalden genom att införa så kallade gröna tak, växter på hustaken, för att tillföra mer energi, syre och växter till området. I Augustenborg är alla nya hus tvingade att ha gröna tak för att fortsätta processen, läs gärna mer på www.greenroof.se.
· Utvecklat ett källsorteringssystem som skolklasserna i området kontrollerar, där sophusen är byggda av helt naturliga material.
· Arrangerat Malmös första bilpool med etanolbilar, där man kan boka in vilken dag och tid man behöver ha en bil.
· Byggt upp Malmös största solvärmeanläggning som bidrar till energiförsörjningen.

För att läsa mer om ekostaden, gå in på:
http://www.malmo.se/Medborgare/Miljo--hallbarhet/Miljoarbetet-i-Malmo-stad/Projekt--natverk/Projekt/Ekostaden-Augustenborg.html

Papper
Jag hittade en intressant hemsida skogeniskolan.se/fakta/dokument/ACF22... som beskriver vilka träd som används när man tillverkar olika slags papper. Det beskrivs att trädslagen har olika kvaliteter och passar därmed bra till olika slags produkter. Det bästa trädet att använda vid tillverkning av papper är gran, eftersom granfibrerna gör att pappret blir tätt och inte släpper igenom ljus.

Genomsnittsanvändningen av papper i världen är 56 kg per person och år, men det skiljer sig år mycket i olika delar av världen; Afrika till exemepl använder mindre än 10 kg per person och de som använder mest papper är nordamerika som förbrukar ca 300 kg per person och år!

På skogeniskolan beskriver sedan författarna olika slag av papper såsom mjukpapper (toapapper, hushållspapper, servetter) som görs av tall, björk och returpapper.Vid tillverkning av tidningspapper används mestadels gran samt returpapper; journalpapper, såsom veckotidningar och kataloger behöver ha starkt papper eftersom sidorna är tunna och då används tall, björk och gran. Finpapper, kopieringspapper, ritpapper, kuvert mm behöver vara starkt så att det kan sparas i många år utan att pappret eller trycket försvinner, även då används tall och björk.

Annan fakta som framkommer om papper är att förpackningar som ska innehålla livsmedel ej görs av returpapper samt att vätskekartonger, såsom mjälkförpackningar förses med en tunn plastfilm så att förpackningen blir vattentät. Plastfilmen består av polyeten (kol + väte).

På sidan www.recycling.se/Templates/Article_image_right.aspx?PageID=5f1db086-6a79-4531-9e3d-6a1eb1601a2e finns information om återvinning av papper bland annat. pappersfibern går att återvinna 5-7 gånger och det ger en betydande energibesparing. Den energi som sparas är störst vid tillverkning av tidningspapper baserat på returfiber. Allt insamlat tidningspapper återvinns till tillverkning av nytt tidningspapper eller till mjukpapper. Trots hög insamlning importerar vi idag returpapper för att täcka behovet. Även alla insamlade pappersförpackningar skickas till kartongbruk som gör nytt material till nya förpackningar såsom vällingförpackningar eller cornflakesförpackningar.

Teknik
På mina barns förskola har pedagogerna infört mer tekniska hjälpmedel under den sista tiden. För några veckor sedan fick barnen en dator som endast är till för dem och de har även satt upp en digital fotoram i hallen, vilket jag som förälder upplever är väldigt roligt och inspirerande eftersom man då får se sitt barn i olika situationer under dagen. På min yngsta dotters avdelning har de även övergått från månadsbrev till veckobrev, som man dessutom får via maieln istället för ett pappersark som tidigare. Positivt med det är att de bifogar foton på mitt barn samt att man blir uppdaterad oftare. Min upplevelse är att mindre barn inte berättar så utförligt vad de har gjort på dagen på förskolan, men nu kan jag istället läsa vad de har gjort under veckan och sedan diskutera det med min dotter. När vi sitter gemensamt vid datorn och hon ser bilderna kommer hennes tankar kring aktiviteten tillbaka och hon börjar att berätta spontant, vilket inte varit fallet tidigare, har jag frågat vad hon har gjort under dagen har jag endast fått ett kort "lekt" till svar, möjligen att hon har berättat med vem. Alltså upplever jag ur ett föräldraperspektiv endast fördelar med detta.

Utifrån kursplanemål 4, utforma en undervisning inom naturvetenskap och teknik med hänsyn tagit till det omgivande samhället som en resurs, kommer här följande inlägg.

I den klass år 1 jag gör min VFU har de under ett antal veckor arbetat med något som heter Snilleblixtrarna. Information för dig som vill veta mer finner du på www.snilleblixtarna.se Snilleblixtrarna är ett färdigt koncept att utgå från för pedagoger och lärare med ett material som är utformat med förankring i läroplanen. Snilleblixtrarnas syfte är att på ett kreativt sätt utveckla och skapa nyfikenhet och intresse att utveckla förmåga till bra problemlösare hos barn. Materialet bör ses som en tillgång men kan givetvis utvecklas vidare individuellt av pedagog eller lärare. Moment som materialet är uppbyggt efter är följande:

pilla
sätta ihop
upptäck

klura
bygg

visa

När jag diskuterar materialet med några av lärarna på skolan poängterar de att det är ett lättarbetat material som är ämnesövergripande. De nämner ämnesområden som till exempel bild, svenska, matematik, teknik, samhällskunskap och miljö. Att det går att arbeta med ämnesövergripande anser jag bra är en styrka. När jag ser på elevarbetena blir PROCESS mest framträdande. Att processinrikta undervisningen med fokus på naturvetenskap och teknik utifrån Snilleblixtrarna ligger helt i linje med vad kursens föreläsare och dess litteratur förespråkar. Det har möjliggjorts för eleverna att ställa hypoteser, använda kreativiteten, utforska, testa, pröva sina kunskaper praktiskt. Handledaren berättar att eleverna har varit oerhört målmedvetna och det har kommit upp problemlösningar av riktigt hög kvalité! Häftigt! Eleverna uppgift var att uppfinna en teknisk pryl.

I teknikprojektet Snilleblixtrarna ställer jag mig några frågor. Är det bra att använda färdiga koncept? Vilka möjligheter och eventuellt nackdelar finns det? Min filosofi är att har du ett kritiskt granskande förhållningssätt till det material och innehåll ser jag det som en mycket stor tillgång! Att försöka ”uppfinna hjulet fler gånger” har jag ibland svårt för. Inte för att det riktigt hör hit men min känsla är att vi som studenter förväntas att hitta på lärandetillfällen och lektioner från grunden hela tiden. Är det så när vi kommer ut i verksamheterna? Skulle vi inte kunna se lektion.se till exempel som en tillgång. Utgå från någon annans tankar. Granska, göra om, lägga till. Men som sagt menar jag att konceptet bör ses som en tillgång men användas efter förnuft. Ställa didaktiska frågorna vad, varför, hur för att utveckla tankar och idéer. Här kommer några smakprov på elevernas kreativitet!







Som ni ser utgick eleverna från en viss arbetsgång
1) Problem
2) Lösning
3) Användningsområde

Detta är ett sätt hur man kan lyfta ett specifikt ämne eller område under en kortare period i den pedagogiska verksamheten. Klasserna, två parallella spår, har nu bjudit in till en utställning kring detta teknikarbete. Med lite tur blir jag inbjuden och har möjlighet att komma. Vi får se. Det har varit intressant att ta del av hur denna klass arbetade med ämnet teknik. (Jag är ledsen men det bara strular med bilderna...)

Aspö

Aspö
Idag var vi på Aspö gård och hade utomhusmatematik, vilket var en mycket givande dag! Vi fick många bra idéer på aktiviteter vi kan göra med barnen när vi själva börjar arbeta, men även ett tillfälle att vara med klasskamrater i en annan miljö än den vanliga skolmiljön. Under den halvdag vi var där var det tydligt hur alla blev mer öppna och glada och engagerade, det soliga vädret gjorde säkert sitt till, men precis som Manne Ryttman sade så öppnar skogen upp på ett annat sätt. Dels det som Wictoria skrev om i tidigare blogginlägg, att skogen eller att vara utomhus tar bort det könstraditionella som finns på förskolan där dockvrån oftast används mer av flickor och bilarna mer av killarna, i skogen finns inga saker som är mer ”flickiga” eller ”pojkiga”. Vidare menade Ryttman att aktiviteter i skogen ofta öppnar upp för nya konstellationer av barn som leker tillsammans. Jag tror även att de yttre attribut barn (människor) använder för att visa sin identitet, såsom exempelvis vilka kläder man brukar ha försvinner i skogen där alla ser mer likadana ut, vilket kan vara en stor fördel särskilt för äldre barn.

Jag tror precis som Ryttman framhöll att aktiviteter utomhus passar bra för de elever som har svårt för att sitta still under den traditionella klassrumsundervisningen, men alla elever tror jag blir vinnare av utomhusundervisning, man blir piggare, man har mer frihet och utrymme, man lär sig att uppskatta naturen och lär sig vad den har att erbjuda samt att man lär sig att se sin egen del i kretsloppet, vilket betydelse har det jag gör? Jag är själv uppvuxen på landet och båda mina föräldrar var väldigt naturintresserade. Eftersom vi hade hund var vi ofta ute på promenad tillsammans och jag minns hur pappa pekade ut olika blommor, träd, fåglar osv. Varje vår gick jag och min syster varje dag till de ställen där de första tussilagona, snödropparna eller vitsipporna växte och det var en speciell känsla den dagen man såg den första blomman. Jag är helt övertygad om att mina föräldrar gett mig det naturintresse jag har idag och att jag fortfarande går ut och letar efter den första vårblomman, tillsammans med mina barn som jag hoppas kommer att ge det till sina barn sedan. För de barn som inte får de upplevelserna hemma anser jag att det är viktigt att de får det på förskolan och skolan. Hur ska deras naturintresse annars kunna födas?